Det är faktiskt jag med, tro´t eller ej. Det är nästan en månad sen jag gjorde ett inlägg senast, så jag vill tacka dig som läser detta – det betyder ju att du inte gett upp hoppet om ännu ett livstecken från mig!
Huset är fullt och så även mitt huvud. Håller på med många spännande projekt och det är så roligt! (Vilket jag snart kommer att berätta mer om…!) Men det tar på krafterna att hålla alla de där bollarna i luften samtidigt som barn blir sjuka, mat ska lagas och tvätthögarna gör att man knappt kommer in i tvättstugan längre. Någon som känner igen sig?
Nu är ju inte detta någon mamma-blogg, men hur i all sin dar förenar man livet med tonåringar och småbarn? Tips emottages med största tacksamhet, för ibland är det så tvära kast att man tror man håller på att bli tokig! Hur prioriterar man? Alla vill ju man ska vara med, och ingen får glömmas bort! En som vill se på film sent på kvällen och en som vill gå upp och leka jättetidigt, till exempel. Eller den här; gymnasieval eller pottträning? Cheap Monday eller Polarn o. Pyret? Nattvandra eller gå till lekplatsen? Och däremellan kommer läsläxa.
Som tur är, är vi två. Men ändå. Tänker på alla er ensamstående, enastående mammor och pappor som klarar detta själva. A big hand! Och konstaterar att jag är glad och tacksam över att mannen och jag kämpar tillsammans. (Vi har en "themesong" som vi har haft i snart tjugo år …"det är du och jag mot världen, så var det då, så är det nu"! Peter le Marc.)
Ja, där petade jag in lite vardagsrealism i loppisutopin av franska antikviteter. Har som ni kanske förstår inte haft så mycket tid för inredningsdrömmars förverkligande, annat än i huvudet förståss.
Men… jag har satt upp en gardin! Och det är ganska stort. Not a fan of curtains, vanligtvis. Men, tiden kanske är mogen för mer textil. Satte upp en spetsduk från min mormor på en enkel caféstång. Snabbt gjort och varken nål eller tråd behövdes! Och äntligen blev det där hörnet lite mysigare tycker jag. Nu ska jag bara hitta en passande lampa, kanske en hängande med skärm av fattigmanssilver?
Med hopp om tålamod och ett snart återseende. Kram på er alla!
Och jag älskar alla mina ungar. Truly. Madly. Deeply.
